Nu ska jag och Diza gå och sussa så tänkte bara slänga in ett godnatt-inlägg.

Första bilden är från tidigare idag när vi väntade på mamma. Tror Diza kände sig lite mos av Zeke som typ satte sig på henne, vilket man ser på hennes lidande min, haha, gulle.

Varit världens sämsta på att uppdatera. Men jag har inte mått så bra. Varken i kroppen eller knoppen. Varit förkyld två gånger, fick vara frisk en vecka emellan. 

Sen var det en kväll jag cyklade hem från mina föräldrar med Diza springandes brevid. Sen typ halvvägs hem så duttade hon på mitt ben så tänkte hon vill väl åka i cykelkorgen.. Så lyfte upp henne i korgen och cyklade vidare. 

Sen mitt från ingenstans, utan att ta sats eller få någon doft i nosen eller så, så hoppar hon ur cykelkorgen i farten. Asså det var bland det värsta jag sett, såg ut som om man slängde henne ur en bil typ. Och det lilla som jag hinner se så såg det ut som hon landade på ryggen och rullade runt. Hon kom snabbt upp på benen igen men jag blev ju helt hysterisk och fick världens ångestattack samtidigt som jag försökte vara lugn för att se om hon var okej. Kände på ryggen snabbt och eftersom det var så nära hem så gick vi hem.. Sen nere i källaren klämde jag igenom henne igen och hon reagerade som tur var inte på att det gjorde ont nånstans. Jag har dock fortfarande panik. 

Sen ser jag blod på min arm och tror det är jag som råkat riva mig på något mitt i allt, men jag hade inget sår så paniken växte ännu starkare och jag kände Diza över ansiktet och över näsan och där kom det mer blod. Jag ringer till pappa livrädd och grinar typ ihjäl mig så han kommer över och vi går upp i lägenheten sålänge och då kollar jag henne i ansiktet igen och upptäcker då att det inte blöder från näsan utan hon har "bara" skrapat upp hakan. Var så jävla rädd att om det var näsblod att det liksom är något inre. Alla tänder och sånt var också kvar som tur var. Men så hon har nog landat liksom på bröstet/hakan och sen rullat runt... Pappa kommer iallafall över och vi åker med hem till dom igen för jag har sån jävla panik och så arg på mig själv för jag inte hade koppel på henne som jag kunde hålla i när vi cyklade. 

Sen skrapsåret var jag inte så orolig för, för det läker ju. Men var livrädd att det kunde vara några inre skador. Och höll stenkoll på henne iallafall det närmsta dygnet innan jag blev lugnare. Så hon kom som tur var undan med ett skrapsår på hakan som läker fint. 

Men var så jävla rädd alltså, kunde inte sluta gråta på hela kvällen och även natten. Alltså, hon är verkligen allt för mig, och det säger jag inte bara. Hon är min bästa vän, mitt allt, mitt hjärta och framförallt min andra halva. Hon har räddat mitt liv och fortsätter göra det varje dag. Hade aldrig nånsin kunnat klara av att flytta hemifrån om det inte var för henne och somsagt har hon räddat mitt liv.